9.10

Höstfärger i trädgården

Syysvärejä puutarhassa

Publicerad 09.10.2013 kl. 10:13

8.10

Publicerad 08.10.2013 kl. 13:52

4.10

Kontorsromantik

Publicerad 04.10.2013 kl. 13:38

Dagens museifoton

Vi packar in basutställningen i silkespapper, bit för bit.

Askkoppar

Hejdå plogminiatyrerna (ha det så bra i lagret)

/Museipedagogen

Publicerad 03.10.2013 kl. 14:06

Höstjobb i trädgården

Publicerad 30.09.2013 kl. 15:29

27.9

Museishopen är öppen ännu på veckoslutet och på måndag, dessutom är det rea där! Passa på att komma och fynda!

Publicerad 27.09.2013 kl. 15:15

Propagandaprojekti

Finlands museiförbund har utlyst en tävling, Propagandaprojekti. Vi var inte sena att nappa på idén att delta, förbundet lovade ju betala vårt möteskaffe och bulle :)

Vårt tävlingsbidrag kommer att publiceras på vår hemsida i oktober men redan nu kan du bekanta dej med hur det blev till genom att titta på vår video.

 

Suomen museoliitto julisti kilpailun, Propagandaprojekti. Meidän ei tarvinnut ajatella asiaa kauan, lupasihan liitto kustantaa pullakahvit meille ;)

Kilpailuehdotuksemme julkaistaan lokakuun aikana kotisivullamme mutta jo nyt voit tutustua siihen miten se tehtiin  katsomalla videomme ILTA-WISKARI making of.

 

Publicerad 26.09.2013 kl. 15:39

Dagens museifoto

Dags för en ny serie på museibloggen! Museipedagogen vill gärna visa upp lite mer av vår vackra miljö här på museet - ibland bara riktigt fiilisbilder - och lovar lägga ut "dagens bild", om inte alla dar så åtminstone nästan. Var så goda, hoppas ni ska gilla konceptet.

Dagens bild, höst i trädgården.

 

Publicerad 26.09.2013 kl. 14:32

Kadonnut rakennus? Den försvunna byggnaden?

Arkiston sähköpostiin saapui mielenkiintoinen kysely, jossa kysyjä tiedusteli Fiskarsiin mahdollisesti rakennetun työväenasunnon sijaintia. Vuonna 1937 suunniteltu rakennus on kaksikerroksinen neljän perheen asunto. Yläkerran asunnoissa on keittiökomero ja makuualkovi, kun taas alakerran asunnoissa on enemmän neliöitä ja erikseen keittiö ja makuuhuone. Kellarikerrokseen on sijoitettu kaikille neljälle asunnolle ruokakellarit, johon voi säilöä kasvimaan antimet.

Mutta takaisin kysyjän alkuperäiseen kysymykseen. Onko tätä taloa koskaan rakennettu? Onko se vielä olemassa ja jos on, niin missä? Tähän tarvitsemmekin blogin lukijoiden apua. Näyttääkö kyseinen talo tutulta ja missä se sijaitsee? Jos tunnistat talon, kerro mieluusti meille esim. kommentoimalla blogia tai lähettämällä sähköpostia osoitteeseen arkivet@fiskarsmuseum.fi. Suuri kiitos kaikille, jotka jakavat tietonsa kanssamme!

Arkistonhoitaja

En intressant fråga kom till arkivets e-post, frågeställaren undrade var i Fiskars det möjligtvis fanns en arbetarbostad. Byggnaden som planerats år 1937 är i två våningar med fyra bostäder. I bostäderna i övre våningen finns kokvrå och sovalkov, medan bostäderna i nedre våningen är större och har skilt kök och sovrum. I källaren finns egna utrymmen för alla fyra bostäder, där man kan förvara skörden från trädgården.

Men tillbaka till frågeställarens ursprungliga fråga. Har detta hus någonsin byggts? Ifall det byggdes, står det fortfarande kvar, och var isåfall? Till detta behöv vi hjälp av er, bloggens läsare. Ser byggnaden bekant ut och var finns den? Ifall du kan identifiera huset, berätta gärna åt oss genom att kommentera på bloggen eller skicka e-post till adressen arkivet@fiskarsmuseum.fi. Ett stor tack till alla som delar med sig av sin information till oss!

Arkivarie

Publicerad 25.09.2013 kl. 10:19

Sista chansen att besöka museet - Viimeinen mahdollisuus vierailla museolla

Den sista veckan av öppethållning i museets basutställning pågår som bäst. Vi håller öppet fram till den 30.9 dagligen klockan 11-16, efter det stänger vi i väntan på en eventuell restaurering av museets huvudbyggnad.

Om det går enligt planerat och tidtabellen håller så öppnar vi med en förnyad basutställning 1.6.2014.

Museon perusnäyttely on parhaillaan viimeistä viikkoa auki. Olemme avoinna päivittäin kello 11-16 30.9 saakka, tämän jälkeen suljemme ja odotamme mahdollista restaurointia museon päärakennuksessa.

Jos käy suunnitelmien mukaan ja aikataulu pitää niin avaamme uudistetulla perusnäyttelyllä 1.6.2014.

Publicerad 24.09.2013 kl. 14:18

Ledig arbetsplats - Avoin työpaikka

Arkivarie, moderskapsvikariat

Vi söker en arkivarie till Pojo lokalhistoriska arkiv för tiden 1.11.2013-29.9.2014 (moderskapsvikariat) Prövotid 4 månader.

Pojo lokalhistoriska arkiv som grundades år 1991 befinner sig i Fiskars bruk i Raseborg. Arkivet, som upprätthålls av Fiskars hembygdsförening r.f. har som uppgift att samla, ordna och bevara lokalhistoriskt material från före detta Pojo kommuns område. Arkivet betjänar forskare, förverkligar aktuella projekt och satsar speciellt på utveckling av arkivpedagogik. Arkivarien arbetar en del av sin arbetstid vid Fiskars Oyj Abp:s historiska arkiv i Fiskars. Dessutom samarbetar arkivarien tätt med Fiskars museums personal.

Arbetsuppgifter: arkivering, forskarservice, arkivforskning, utveckling av arkivpedagogik och deltagande i samarbetsprojekt.

Arbetet förutsätter förmåga till självständigt arbete, förståelse för helheter, god samarbetsförmåga, organisationsförmåga och noggrannhet.   Du ska även vara beredd att betjäna kunder vid behov.

Arbetsmiljön är tvåspråkig, så vi förutsätter goda kunskaper i svenska och finska.  Vi värdesätter att du är motvierad,  inspirerad, och har en aktiv inställning till ditt arbete. Tidigare erfarenhet av arkivskötsel och goda datatekniska kunskaper värdesätts även.

Behörighetskrav: lämplig högskoleutbildning

Arbetstid: heltid, 36 h 15 min per vecka

Lön: enligt överenskommelse

Mer information ger arkivarie Maria Ollikainen 019 237038, maria.ollikainen@fiskarsmuseum.fi
eller museichef Emi Ingo 045 3538381, emi.ingo@fiskarsmuseum.fi. www.fiskarsmuseum.fi

Fritt formulerad ansökan och CV skall vara hos oss senast 4.10.2013 på adressen Pojo lokalhistoriska arkiv, Åkerraden 9, 10470 Fiskars eller arkivet@fiskarsmuseum.fi

*****

Arkistonhoitajan äitiysloman sijaisuus

Pohjan paikallishistoriallisessa arkistossa on haettavana äitiysloman sijaisuus ajalla 1.11.2013-29.9.2014. Koeaika 4 kk.

Vuonna 1991 perustettu Pohjan paikallishistoriallinen arkisto sijaitsee Fiskarsin ruukissa Raaseporissa. Fiskarsin kotiseutuyhdistyksen ylläpitämä arkisto kerää, järjestää ja säilyttää paikallishistoriallista materiaalia entisen Pohjan kunnan alueelta. Arkisto palvelee asiakkaita, toteuttaa ajankohtaisia projekteja ja  on panostanut erityisesti arkistopedagogiikkaan. Arkistonhoitaja työskentelee osan työajastaan Fiskars Oyj Abp:n historiallisessa arkistossa Fiskarsissa. Lisäksi hän toimii tiiviissä yhteistyössä Fiskarsin museon henkilökunnan kanssa.

Työtehtävät: arkistointitehtävät, tietopalvelu, arkistotutkimus, arkistopedagogiikan kehittäminen ja yhteistyöprojekteissa toimiminen.

Työ vaatii itsenäistä työotetta, kokonaisuuksien ymmärtämistä, hyviä yhteistyötaitoja, huolellisuutta, valmiutta asiakaspalveluun sekä hyvää organisointikykyä.

Työympäristö on kaksikielinen joten edellytämme hyvää suomen ja ruotsin kielen taitoa. Eduksi katsotaan innostuneisuus, aktiivisuus ja motivoitunut työasenne. Työn hoidossa auttaa aiempi kokemus arkistonhoidosta sekä hyvät tietotekniset taidot.

Kelpoisuusvaatimukset: soveltuva korkeakoulututkinto

Työaika: 36 h 15 min viikossa

Palkkaus: sopimuksen mukaan

Lisätietoja: arkistonhoitaja Maria Ollikainen 019 237038, maria.ollikainen@fiskarsmuseum.fi,
museonjohtaja Emi Ingo 045 3538381, emi.ingo@fiskarsmuseum.fi , www.fiskarsmuseum.fi

Vapaamuotoinen hakemus sekä ansioluettelo lähetetään 4.10.2013 mennessä postitse tai sähköpostitse Pohjan paikallisarkistolle, Peltorivi 9, 10470 Fiskars, arkivet@fiskarsmuseum.fi

Publicerad 16.09.2013 kl. 12:09

Höstläsning - Syyslukemista

I museibutiken har under sommaren dykt upp nya böcker, perfekt läsning både för barn och vuxna till mörka höstkvällar.

Museokauppaan on kesän aikana ilmestynyt uusia kirjoja. Mukavaa lukemista sekä lapsille ja aikuisille pimeneviin syysiltoihin.

Barnen i Råttfällan

Sagalunds nya barnbok om livet i ett brukssamhälle kombinerar gamla fotografier och tecknade bilder.

Sagalundin museon uusi lastenkirja kertoo elämästä ruukkiyhteisössä. Kirjassa on yhdistetty valokuvia ja piirrettyjä kuvia mukavalla tavalla.

 

Sture Lindholms senaste bok berättar om tenalabon Ernst Wikstedts spännande liv.

Sture Lindholmin viimeisin kirja kertoo Ernst Wikstedtin jännittävästä elämästä.

Böckerna finns till salu i museibutiken.
Kirjat ovat myynnissä museokaupassa.

Publicerad 21.08.2013 kl. 14:40

En helt vanlig stråhatt? - Ihan tavallinen olkihattu?

”Honi soit qui mal y pense” eller på svenska: ”Skam den, som tänker illa därom" lyder texten på emblemet som finns på insidan av en stråhatt i våra samlingar. Texten är gammalfranska, som var hovspråket i England under medeltiden. Uttrycket är valspråket för Englands förnämnsta statsorden; Strumpebandsorden, som är instiftad av kung Edward III år 1348.

Det finns många berättelser om hur strumpebandsorden har fått sitt motto, men enligt den populäraste legenden hände det då Kung Edward III av England deltog i en bal i Calais. Då grevinnan av Salisbury (Edwards blivande svärdotter Johanna av Kent eller hennes tidigare styvmor Catherine Montacute) dansade, gled hennes strumpeband ner till fotleden. Detta fick hovmännen och alla de andra gästerna att skratta. Kung Edward tyckte så synd om kvinnan, att han lyfte upp hennes strumpeband och ropade ut: ”Honi soit qui mal y pense!”. Efter den pinsamma situationen beslöt Kung Edward sig att göra att strumpebandet till ett så högt utmärkelsetecken att alla skulle eftersträva det. Det har han sannerligen lyckats med, det finns nämligen stora namn inom orden idag; Carl XVI Gustaf, Prins Charles av Wales och Drottning Beatrix av Nederländerna för att nämna några.

Uttrycket ”Honi soit qui mal y pense” har ofta använts i litteraturen, t.ex. i Shakespeares Muntra Fruarna i Windsor och Leo Tolstois Anna Karenina, men frasen är också motto för många av Storbritanniens armékårer och regement. Ibland kan vi även stöta på frasen i Storbritanniens kungliga vapen, där det står skrivet på ett strumpeband bakom skölden.

Man skulle inte kunna tro att det ligger så mycket intressant historia bakom den lilla frasen i hatten! Det här är orsaken varför jag är så intresserad av våra gamla föremål. Jag önskar bara att den kunde prata och berätta för oss hur den har hamnat hela den långa vägen från Storbritannien till Fiskars.

Museiassistenten

 

 

Meidän kokoelmistamme löytyneen olkihatun vuoressa lukee teksti: ”Honi soit qui mal y pense” tai suomeksi: ”häpeä sille, joka tästä pahaa ajattelee" Tämä on ranskaa, joka toimi englannin hovikielenä keskiajalla. Sanonta on nimittäin englannin Sukkanauharitarikunnan tunnuslause. Sukkanauharitarikunta on Edaward III vuonna 1348 perustama kunniaritarikunta.

On olemassa monta tarinaa siitä, kuinka Sukkanauharitarikunta on saanut nimensä. Näistä kaikkein tunnetuin kertoo tanssiaisista, joihin Kuningas Edward III osallistui Callaissa. Kun Salisburyn kreivitär (Edwardin tuleva tytärpuoli Kentin Johanna tai hänen aiempi äitipuolensa Catherine Montacute) tanssi, hän onnistui tiputtamaan sukkanauhansa. Tämä sai hovimiehet ja muut tanssiaisten vieraat nauramaan, mikä sai kuninkaan säälimään naista. Kuningas Edward nosti kreivittären sukkanauhan ja huusi: ”Honi soit qui mal y pense!” Tämän kiusallisen tilanteen johdosta Kuningas päätti tehdä sukkanauhasta arvostetun kunniamerkin, ja siinä hän on todellakin onnistunut. Sukkanauharitarikuntaan kuuluu monia suuria nimiä, esim. Kaarle XVI Kustaa, Walesin Prinssi Charles ja Alankomaiden Kuningatar Beatrix.

Sanontaa ”Honi soit qui mal y pense” on usein käytetty kirjallisuudessa, esim. Shakespearen Windsorin iloisissa rouvissa ja Leo Tolstoin Anna Kareninassa, mutta lause toimii myös mottona useille Englannin armeijakunnista ja rykmenteistä. Joskus voimme jopa törmätä lauseeseen Yhdistyneen kuningaskunnan vaakunassa. Lause lukee sukkanauhassa, joka kiertää kilven ympäri.

Ei voisi uskoa miten paljon historiaa tuo olkihatussa lukeva lause sisältää! Tämä on yksi syistä miksi minä olen niin kiinnostunut vanhoista esineistämme. Toivon vain, että hattu osaisi puhua ja kertoa meille kuinka se on joutunut koko pitkän matkan Englannista Fiskarsiin.

Museo-apulainen

Publicerad 20.08.2013 kl. 15:11

Många bröd och besökare - Leipää ja kävijöitä riitti

Surbrödsdagen som vi arrangerade i går på museet lockade många intresserade besökare och blev ett riktigt uppiggande avslut på sommarsäsongen!

Eilinen hapanleipäpäivä kiinnosti ja houkutteli monet kävijät piipahtamaan museolla. Päivästä tuli oikein mukava kesäsesongin päätös!

På bakbordet ställde vi fram allt som behövs för surdegsbakning. Degtråg med surdegsrot, kräkla, bakbräde och naturligtvis rågmjöl, som denna gång kom från Mörby gård i Pojo.

Leivontaa varten pöydälle oli tuotu kaikki mitä hapanleivän tekoon tarvitaan. Hapanjuuri taikinatiinussa, härkin, leivinlauta ja luonnollisesti ruisjauhot, jotka tällä kertaa oli hankittu Mörbyn tilalta Pohjasta.

Bakugnen värmdes från och med klockan nio och halv tolv kunde vi grädda de första bröden.

Leivinuunia oli lämmitetty kello yhdeksästä aamulla ja puoli kahdeltatoista paistettiin uunissa ensimmäiset leivät.

Bröddegen hade fermenterats alltså surnat i ca 48 timmar innan bakningen i degtråget. Visste ni att de är mjölksyrebakterier, samma som gör filen tjock, som jobbar i degen?

Leipätaikina oli saanut fermentoitua eli hapattua noin 48 tuntia ennen leivontaa. Tiesittekö että nousemisen saa aikaan maitohappobakteerit, samat jotka tekevät viilistä paksun?

Under dagen bakade vi ut flera degar till traditionella hålkakor. På eftermiddagen kom regnet och åskvädret men de hindrade inte besökare från att titta in, däremot kan mjölksyrebakterierna i degen ha tagit lite illa upp. Enligt gammal folkvisdom gör sig filen inte heller under åskväder :)

Päivän mittaan taikina muotoiltiin perinteisiksi reikäleiviksi. Iltapäivällä sade ja ukkonen ennätti valitettavasti myös meille. Se ei kuitenkaan estänyt kävijöitä tulemasta leivintuvalle. Maitohappobakteerit sen sijaan saattoivat hieman närkästyä säästä. Vanhan kansanviisauden mukaan viilikään ei tekeydy ukonilmalla :)

 

Så här bakar man rågbröd på färdig degrot:

Smula ner degroten i en liter vatten. Tillsätt ca 8 deciliter rågmjöl. Låt stå i minst 24 timmar, gärna 48. Blanda sedan i 50 g jäst (om du vill), 2-3 teskedar salt, och 1,2 – 1,5 liter rågmjöl. Blanda i mjölet långsamt. Baka ut till fyra hålkakor eller tre limpor och låt jäsa under duk i ca 2 timmar. Spara ca en halv deciliter deg som degrot.

Nagga hålkakorna och grädda dem i ugnen i 225 grader ca en halv timme. Limpor gräddas ca en timme i 200 grader. Låt bröden svalna insväpta i en handduk till följande dag.

Näin leivot hapanleipää valmiista taikinajuuresta:

Murenna taikinajuuri litraan vettä. Lisää noin 8 dl ruisjauhoja.anna seistä vähintään 24 tuntia, mielellään 48.Sekoita joukkoon 50 g hiivaa (jos haluat), 2-3 tl suolaa ja 1,2 – 1,5 l ruisjauhoja. Sekoita jauhot juureen vähitellen jotta taikinasta ei tule liian kovaa. Leivo neljä reikäleipää tai kolme limppua. Säästä noin puoli desiä taikinaa juureksi seuraavaa leipomista varten.

Anna leipien nousta pari tuntia. Pistele reikäleivät ja paista 225 asteen lämpötilassa noin puoli tuntia. Limput saa paistua 200 asteessa noin tunnin. Anna leipien levätä liinaan kiedottuna seuraavaan päivään.

 

Museets bagerskor - Museon leipurit

 

Publicerad 08.08.2013 kl. 13:35

Hapanleipäpäivä - Surbrödsdag

Ruukkilaisten perusruoka koostui vielä 1900-luvun alussa leivästä, suolakalasta, velleistä, keitoista ja piimästä. Leipä leivottiin aluksi kuumien kivien päällä. Vähitellen tästä tekniikasta kehittyi leivinuuni jossa voitiin paistaa jopa tusina reikäleipää.

Länsi-Uudellamaalla reikäleipää leivottiin vain joitakin kertoja vuodessa. Leipä säilytettiiin kuivattuna leipävartaassa ja syötiin kastettuna keittoihin.

Hapanleivän leivontaan, voin kirnuamiseen sekä ruukin ruokaperinteisiin voi tutustua lähemmin museon leivintuvalla keskiviikkona 7.8. klo 11-16. Hapanleipäpäivänä museon näyttelyt, museokauppa ja tapahtumakahvila ovat myös avoinna.

 

 
 

Fram till  början av 1900-talet bestod basfödan för finländarna och så även bruksborna av bröd, saltfisk, gröt, välling, soppor och surmjölk. Bröd stektes till en början på heta stenar och småningom utvecklades metoden till bakugn.

I västra Finland bakades hålkakor av tradition endast några gånger i året. Brödet förvavades torrt på brödspett och åts uppblött i soppor.

Mer om surbrödsbakning, smörkärning och brukets mattraditioner får man veta i museets bagarstuga onsdagen den 7.8 kl. 11-16. Under surbrödsdagen håller vi öppet också i utställningarna, museibutiken och evenemangskaféet.

Publicerad 23.07.2013 kl. 10:41